De var en gång… i en tyst och mörk natt, en lång och mystisk figur som inte många pratar om längre. 

Han skuttar runt i gatan mitt i natten, en säck i vänstra handen och en rulle av kvistar i den andra, det är ingen annan än… Krampus. 

Han luktar efter de små och stygga barnen, Skuttar på tak till tak, sladdrar ner från skorstenar som en orm. 

Från rum till rum letar han efter små och stygga barn som han kan stoppa i sin säck.  

Från hus till hus gör han samma process, hans säck blir större för varje minut. 

Men… ser man på! Det är jultomten i himlen, på sin flygande släde, med ett högt ”HO HO HOOO!” 

När Tomten tittar ner så ser hand Krampus som kidnappar små barn så då säger han ”HOOO HOOO HOLLY SHIT!” 

Omedelbart så flyger han ner vid Krampus som skuttar på taken:  

”Nä men… Krampus, vad gör du!?” 

”Som vi brukade göra! Jävlar det var ett tag sen..” svarar Krampus medan han skuttar med sin stora säck med barn. 

”Men Krampuuuuus… det är inte medeltiden, detta är ju bara barbariskt.” 

Krampus släpper ut en suck.