Det var en gång… under en tyst och mörk natt, en lång och mistig figur som inte många pratar om längre.

Han skuttar runt i gatan mitt i natten, en säck i vänstra handen och en rulle av kvistar i den andra, det är ingen annan än… Krampus.

Han luktar efter de små och stygga barnen, skuttar på tak till tak, sladdrar ner från skorstenar som en orm.

Rum till rum han kikar efter små och stygga barn som han kan stoppa i hans säcken.

Från hus till hus gör han samma sak, och hans säck blir större med varje minut.

Men… ser man på! Det är jultomten i himlen på sin flygande släde med ett högt ”HO HO HOOO!”

Men när Tomten tittar ner och ser Krampus som kidnappar små barn så säger han ”HOOO HOOO HOLY SH..SCHNITZEL!”

Omedelbart så flyger han ner till Krampus som skuttar på taken ”Nej men… Krampus, vad gör du!?”

”Som vi brukade göra! Nämen det var ett tag sen..” svarar Krampus medan han skuttar med sin stora säck med barn.

”Men Krampuuuuus… det är inte medeltiden, detta är ju bara barbariskt.”

Krampus släpper ut en suck. ”Din tönt…”

Tomten ser ner, besviken över att hans gamla vän håller fortfarande på med de barbariska beteendena, men vet att han kommer att fixa allt.

Tomten drar ut en revolver från byxorna och skjuter Krampus.

FIN

Krampus. Bild av Vincent Neuman.